Jag är så sjukt glad och vädret SÅ fult. Är jag full?

En vanlig arbetsdag en vanlig vecka ett normalt jag – en egendrivande skådespelare och manusförfattares dagbok

Trots att Johan Cullberg sa i vår krisfilm Välkommen till vår sjuårskris att ”myten om den ”normala” familjen är den farligaste myten för samhället – för den föreställningen får oss att må så dåligt- så är det bara det jag önskar vila i ibland:Idén om att jag också är en alldeles normal människa, i en helt normal familj, med ett helt normalt liv… Men jag antar att denna känsla är HELT normal.

När jag haft en såndär vanlig arbetsvecka liksom. Då, då känner jag mig normal. Och en sån vecka har jag faktiskt haft nu.

Om morgonen gå upp med barnen, se till att de får frukost och gå sen och jobba, vara trött och önska att arbetsdagen var slut NU, gneta på, längta till fredagen. Komma hem, laga mat, diska och småstäda, vill bara slappa med en film. Gör det. När jag täkner fredag längtar jag efter att få storhandla på Willys, gärna med min partner, och sen gå hem och se Idoltillsammans med familjen, eller en tidigare Så mycket bättre vi missat, på Play. När familjen hängt färdigt, ta ett glas vin med partnern och en cigg under köksfläkten – jaa jag vet, gammeldags, men så är det. Allt utom just den där ciggen känns normalt. Eller, det är väl feströkning förresten!?  -jo det kan man säga…och DET är helt normalt! 😉 

Och i dag är det fredag. Yehoo! DÅ ska jag ha freeeedagsmys. Because I´m worth it. (Också det liksom, att DÅ är jag värd det. Shit jag tror jag har mycket att arbeta med… ) Cullberg har säkert rätt, det finns inga ”normala” familjer… men ibland är det skönt att tänka fel och njuta av att det känns rätt!

Jag TROR att det är därför jag är så glad. Jag FÅR ta fredag! Jag får gå och storhandla. Fast det blir nog på ICA, för dit kan jag gå.

Jomen såhär kan det vara när man inte har ett fast jobb eller en fast arbetsplats. Man får liksom skapa sina egna arbetsrutiner. Eller hur! Och det är därför det är så najs med alla nyuppkomna kontorsformer som Coffice (kontor på café) Hoffice (kontor med andra frilansare hemma hos random folk – se facebookgrupper i Stockholm och Malmö/Lund) Biblioteksjobbardagar (för mig i dag) etc.

Kom ihåg att söka andra människor! Kom ihåg att göra scheman. Bocka av. Känns gött! Och glöm för all del inte att DELA med er.

Trevlig helg på er, när den kommer! 🙂

Annonser

Liksom livet, så ska även regeringar komma och gå…

Ja, liksom livet ska regeringar komma och gå. Förändring är det enda beständiga vi har. Och det finns nåt oerhört hoppfullt i den nya pigga förstagångs rödgröna regering vi nu fått möta! Jag bryr mig inte om framtida införlivade löften i dag… neggiga röster som säger, ”det är lätt att prata och bla bla bla…” Vi behöver hopp och jag tycker att det är härligt att höra nån säga: Vår regering är en feministisk regering. Vi vill utjämna olikheterna. Vi vill inte ha fler vinstintressen i skola och hälsovård.

Socialdemokraterna har också varit med om att sälja ut svensk välfärd. Förra gången, för 8 år sen, förde socialdemokraterna en heeemsk politik och var värda att åka ut, och ta sig en funderare. Men nu är nu, och tiderna har förändrats och tack och lov har de nu börjat få en tydligare ideologi. Jag gillar att miljöpartiet är med i regeringen.Det är miljön och demokratin som måste stå i centrum nu, för vår överlevnad.

”Men det ser mest ut som ett gäng unga entusiaster…” var det nån kommentator som sa. YES! Fram för de unga, entusiastiska människorna i samarbete med de mer erfarna! Inget att klaga på där ju. Hepp

Jag är positiv till Margot OCH Alice!

”Vi sätter kulturen i centrum för demokratins upprätthållande” säger Alice. YES säger jag.

Jag är positiv och förväntansfull till vad Margot kan göra som utrikesminister, inte minst med sin erfarenhet från att driva feministiska frågor i EU. Och faktiskt nu när jag lyssnat in och tänkt till lite, är jag också positiv till Alice Bah Kuhnke, eftersom jag tror att demokrati är det viktigaste vi har att kämpa för just nu och kopplingen kultur – demokrati är den hon gör. För mig finns det absolut ingen motsättning i det. Tvärtom. Demokratin är viktigare än nånsin!

Jag har själv varit ute  runt om i landet och jobbat med barn och ungdomar utifrån begrepp som Det fria ordet och Demokrati det senaste året. De har fått träna sig i att göra sina röster hörda genom scenkonst, estradpoesi, film, graffiti och annan konst! De har fått demonstrera! -Varför ska vi gör det? -Ni behöver verkligen inte göra det, men detta är ETT av alla sätt man kan göra sig hörd i en demokrati. Välj ett annat som passar dig bättre då. -Jag vill skriva en låt. Ok. Då gör vi det. GO! 🙂

Jag är just nu också genom jämlikt.nu som jag numer är en del av, involverad i ett projekt som syftar till att ge människor möjlighet att använda sig av och uttrycka sig igenom konst och kultur för att kunna göra sina röster hörda i denna vår demokrati, i ett hus som faktiskt just ska ha namnet… Demokratihuset!

Detta är ett hus vi hoppas se förverkligat i Skåne under det närmsta året!

NOT: Jämlikt.nu – en mindre förening som har funnits sedan 2006 med hemort i Landskrona. Syftet med föreningen är att verka för jämställdhet, främst inom barnomsorg, skol- och fritidsverksamhet. Jämställdhet förstår vi utifrån ett intersektionellt perspektiv. För oss innebär  det att vi arbetar med de sju normgrunderna; Könsnorm, identitetsnorm, vithetsnorm, heteronorm, sekulärnorm, funktionsnorm och åldersnorm.

Jämlikt.nu erbjuder olika typer av utbildning kring normkritik, ledarskap och inkludering.

Jag ska hänga mer med trevliga människor!

När jag kände mig trött och tom i somras tänkte jag, vad ska jag göra då, om jag inte vill fortsätta arbeta med det jag är utbildad för… Jag tänkte att det enda sättet att komma fram till det var att göra en slags plus-lista. Det blev bara två punkter…

Nr 1: Jag vill fortsätta att arbeta med projekt som är med och förändrar samhället till ett mer jämlikt, varmare och öppnare samhälle. Hepp.

Nr 2: Jag ska hänga mer med vänner jag tycker om och nya bekantskaper som verkar kul och spännande. Hänga mer betyder här att aktivt resa mig från soffan eller sängen, sociala medier-flödena, lajka-knappen, slöheten, tröttheten…och ta mig ut oftare! Eller bjuda in oftare!

Dessa två punkter har redan lett till att jag har det så oändligt mycket trevligare än bara för några månader sedan. Jag har träffat fler folk. Jag har utvecklat nya samarbeten. Jag upplever mig mer som en del av sammanhang. Större, mindre, det-att- bara-dela-det-att-vara-människa-sammanhang. Jag känner mig mer tacksam och är oftare glad. ÄVEN om jag förstås vissa dagar är sådär trött som man ju kan vara.

Men det är alltid jobbigast innan man reser sig. Upp. Går ut. Eller bjuder in. Är med. Ger. Får. Dansar. Talar om livet.

Men sen så får man så mycket ömsesidig livskraft därute, så det är så SJUKT värt det 😉 🙂 😀

Jag ska orka orka nu! :-)

I dag väljer jag att inte stämma in i klagosången utan jag joinar kören som kavlar upp ärmarna! Det är mitt ansvar och också ditt, du som läser detta och inte är SD. Vi måste orka nu. Vi, de där andra 87%.
Att bidra till att vi alla förstår varför humanismen är den enda anständiga vägen en människa kan vandra.

Nu är det bara börja fotjobba, lära sig så mycket en kan om arbetsmarknads- politik och invandrarpolitik. Vässa de humanistiska argumenten, sprida kunskap och visa vad solidarisk handling kan vara, snarare än fördöma, lägga ut nedlåtande klipp eller skojiga skämt om SD:are, eller uttala sig nedsättande om dem som röstar SD. Nynassar, visst, DE ska naturligtvis bara motarbetas massivt. Men nu talar jag om den stora andel vanliga svenssons som ju visat sig rösta SD 2014.

Det är och har varit KRIS i Europa och Sverige ett tag nu… Jag har under denna tid hela tiden delat min tid mellan Stockholm och Skåne – där SD är överlägset störst i landet. I Skåne möter jag människor hela tiden – jag kanske jobbar med dem i olika sammanhang – som är de som nu valt SD de med, i en förtvivlan över sin egen arbetsmarknadsmässiga position, i en frustration över att inte bli sedda i sina behov av arbetsgivarna, politikerna OCH av folk i de större städerna.

Över att de inte får nån hjälp med sin situation, över att de hindras ta ut semester pg.a. besparingar, över att kollegor dör i hjärtinfarkt av arbetsbelastningen. Ja, detta har jag både läst om och sedan upplevt som en sann historia i min närmiljö- en kvinna jag känner som arbetar inom vården, som förra veckan just hade varit på en andra kollegas begravning.
Två döda kollegor -i hjärtinfarkt, och på ett halvår – hade denna person upplevt
Hon avslutade vårt samtal med att vända aggressionen bort från arbetsgivaren, som hon upplevde total maktlöshet inför…och sa argt: ”…och nu vill politikerna ge våra jobb till invandrarna!”.

Jag sa inget då. Jag orkade inte gå in i en politisk diskussion då. Jag kände att jag inte hade på fötterna för att kunna övertyga henne om något gott. Jag hängde inte med i logiken. Det är ju arbetsgivarna, politikerna… men varför släpper de in andra om inte vi ens kan få ledigt??? Men då kan ni ju få ledigt… eller? Eller skulle de få kicken för invandrarna kanske kan tänka sig att jobba under dessa odrägliga villkor? Eller för att det kostar så mycket pengar med invandring så att Sverige måste spara och då får de ingen ledighet? Förvirring. Jag kände mig också hjälplös. Det handlade här om en människas konkreta arbetslivs-situation – inte bara om ett moraliskt ställningstagande, om vad som är rätt som människa att göra.

Men nu vet jag, efter det valresultat vi fått. Det är mitt ansvar att bilda mig och att sedan att orka orka föra min kunskap vidare…